Värsta veckan...ever. So far.

Man skulle väl kunna säga att eländet började förra söndagen, runt 3. På morgonen / natten beroende på läggning. Efter en fartfylld lördag, där Cornelia var hos svärmor och svärfar, Alexander på kalas hos en f.d. dagiskompis och resten av familjen Stensli på 30-årskalas på Ringvägen, för att sedan äta middag och se på melodifestivalen - Andra Chansen hos familjen Marmangelos med åtföljande övernattning för Alexander, så vaknar jag av att Sebastian ropar på mig. När jag tar mig upp och sömndrucket stapplat in i hans och Alexanders rum så ser jag att han har kräkts i sin säng. Efter det sover han och jag i soffan i allrummet och han kräks säkert en gång i halvtimmen, mest galla. Självklart vaknar jag varje gång han kräks, så mängden sömn den natten understiger vida den rekommenderade dosen. Efter vi har gått upp på söndagen kräks han en gång till, och efter att ha sovit på mattan i vardagsrummet ett tag är han åter pigg och kry.

Men nu börjar Jenny klaga på tandvärk, och därtill hörande huvudvärk. Det blir värre framåt natten, och på måndag morgon ringer hon "vår" tandläkare i Sundbyberg, och får en akuttid. Han kan tyvärr inte se något speciellt, utan kör någon slags rensning, och hoppas på att det ska hjälpa. Så är dock inte fallet, utan måndag kväll så är tanden värre. På tisdagen är Jenny så pass dålig att jag måste stanna hemma från jobbet, hon ligger i sängen i princip hela dagen, förutom då hon springer på toaletten. Jag lämnar killarna på dagis, men Sebastian tvärvägrar och får följa med hem igen. Jenny ringer tandläkaren, som skriver ut penicillin åt henne, men då han inte verkar ha tillgång till e-recept får jag ta med mig Cornelia och Sebastian och åka till Sundbyberg för att hämta receptet. Dock mår Jenny så pass illa att hon inte vågar ta tabletterna.

Onsdag: Jenny mår bättre, men är fortfarande lite halvskakig, jag lämnar killarna på dagis. De ska ha ett Vasalopp, så det är inga problem att lämna Sebastian. Dagen fortlöper utan problem, och när jag ska hämta, upptäcker jag att det är fika för föräldrarna på båda avdelningarna. Jag har lite bråttom hem då jag måste ringa och prata med en kund innan 15.30, så jag är lite småstressad då Sebastian trycker i sig två bullar på sin avdelning och en på Alexanders avdelning, men vi är hemma innan kl 15 iallafall. Eller något. Alexander klagar på ont i magen redan på dagis, men vill gå på toaletten hemma. Så det är det första han gör när vi kommer hem, och allt är som det brukar vara. Ett tag senare går han igen, och då rinner det bara. När han är klar, går han ut i köket och kräks. Och jag som trodde att jag skulle kunna jobba på torsdagen... Jag spenderar natten på en madrass i Alexander och Sebastians rum, och första gången Alexander behöver spy vaknar han inte ens, utan jag får hålla honom ovanför hinken. Sen spyr han lite nu och då natten igenom, så det blir inte så mycket sömn.

Torsdagen fortlöper utan kräkningar eller andra tecken på magsjuka. Alexander är väldigt seg och slö, och sover större delen av dagen.

I och med att ingen har kräkts på torsdagen så beger jag mig till jobbet på fredagen. Precis innan jag ska gå på lunch ringer Jenny: "Alexander har spytt ner hela soffan!". Så det var bara till att pallra sig hem. Alexander sover mest hela fredagen också. Vi sover i vardagsrummet, han på madrass på golvet, och jag i soffan.

Alexander är fortfarande slö på lördagen så Jenny ringer Sjukvårdsupplysningen mitt på dagen, eftersom han är så pass medtagen och inte fått i sig så mycket vätska så tycker de att vi ska åka in till akuten. Så Alexander och jag åker in till Danderyd, jag har tagit med mig en bok till mig och en tidning till Alexander, ifall vi skulle behöva vänta länge. Med all rätt verkar det som, då det är många i kö. Men efter inskrivningen så blir Alexander högprioriterad, och en annan familj får lämna det undersökningsrum där de sitter för vår skull. Väl därinne kommer doktorn på en gång, undersöker Alexander och säger att vi får åka vidare till Astrid Lindgrens där han förmodligen kommer att få dropp, då han är så pass medtagen. Sköterskan kommer in och sätter två Embla-plåster på honom, och tycker vidare att jag ska bära honom då han är så svag. Jag får en remiss i ett kuvert av läkaren, och sen bär jag ut Alexander till bilen. Med GPS:ens hjälp trixar jag mig fram till Karolinska där jag åker runt och letar efter barnakuten. När jag kommer in där, och lämnar remissen så får vi direkt komma in i ett rum. Efter undersökning så tyckte läkaren att vi skulle börja med att ge Alexander vätskeersättning, 10 ml var femte minut. Så från kl 15 till kl 20 ungefär, satt jag och matade Alexander med vätskeersättning.