Ännu ett år

Så har man då fyllt 29 år. Den spänning och magi man kände som liten är som bortblåst, men det är ju alltid trevligt med tårta och besök. Fick ett bidrag till utemöbler av mina föräldrar och ett restaurangbesök av Jennys.

Har börjat läsa Dark Tower-septologin igen, och börjar snart med femte boken. Första boken har en speciell charm, det känns verkligen som att King har fokuserat på det berättartekniska, jämfört med de senare böckerna. Sen att han väver in sina andra böcker är ett intressant tilltag, jag funderar på att köpa "The Eyes of The Dragon" och "The Talisman" (och samtidigt skaffa mig Mievilles nya bok, "Embassytown").

Värsta veckan...ever. So far.

Man skulle väl kunna säga att eländet började förra söndagen, runt 3. På morgonen / natten beroende på läggning. Efter en fartfylld lördag, där Cornelia var hos svärmor och svärfar, Alexander på kalas hos en f.d. dagiskompis och resten av familjen Stensli på 30-årskalas på Ringvägen, för att sedan äta middag och se på melodifestivalen - Andra Chansen hos familjen Marmangelos med åtföljande övernattning för Alexander, så vaknar jag av att Sebastian ropar på mig. När jag tar mig upp och sömndrucket stapplat in i hans och Alexanders rum så ser jag att han har kräkts i sin säng. Efter det sover han och jag i soffan i allrummet och han kräks säkert en gång i halvtimmen, mest galla. Självklart vaknar jag varje gång han kräks, så mängden sömn den natten understiger vida den rekommenderade dosen. Efter vi har gått upp på söndagen kräks han en gång till, och efter att ha sovit på mattan i vardagsrummet ett tag är han åter pigg och kry.

Men nu börjar Jenny klaga på tandvärk, och därtill hörande huvudvärk. Det blir värre framåt natten, och på måndag morgon ringer hon "vår" tandläkare i Sundbyberg, och får en akuttid. Han kan tyvärr inte se något speciellt, utan kör någon slags rensning, och hoppas på att det ska hjälpa. Så är dock inte fallet, utan måndag kväll så är tanden värre. På tisdagen är Jenny så pass dålig att jag måste stanna hemma från jobbet, hon ligger i sängen i princip hela dagen, förutom då hon springer på toaletten. Jag lämnar killarna på dagis, men Sebastian tvärvägrar och får följa med hem igen. Jenny ringer tandläkaren, som skriver ut penicillin åt henne, men då han inte verkar ha tillgång till e-recept får jag ta med mig Cornelia och Sebastian och åka till Sundbyberg för att hämta receptet. Dock mår Jenny så pass illa att hon inte vågar ta tabletterna.

Onsdag: Jenny mår bättre, men är fortfarande lite halvskakig, jag lämnar killarna på dagis. De ska ha ett Vasalopp, så det är inga problem att lämna Sebastian. Dagen fortlöper utan problem, och när jag ska hämta, upptäcker jag att det är fika för föräldrarna på båda avdelningarna. Jag har lite bråttom hem då jag måste ringa och prata med en kund innan 15.30, så jag är lite småstressad då Sebastian trycker i sig två bullar på sin avdelning och en på Alexanders avdelning, men vi är hemma innan kl 15 iallafall. Eller något. Alexander klagar på ont i magen redan på dagis, men vill gå på toaletten hemma. Så det är det första han gör när vi kommer hem, och allt är som det brukar vara. Ett tag senare går han igen, och då rinner det bara. När han är klar, går han ut i köket och kräks. Och jag som trodde att jag skulle kunna jobba på torsdagen... Jag spenderar natten på en madrass i Alexander och Sebastians rum, och första gången Alexander behöver spy vaknar han inte ens, utan jag får hålla honom ovanför hinken. Sen spyr han lite nu och då natten igenom, så det blir inte så mycket sömn.

Torsdagen fortlöper utan kräkningar eller andra tecken på magsjuka. Alexander är väldigt seg och slö, och sover större delen av dagen.

I och med att ingen har kräkts på torsdagen så beger jag mig till jobbet på fredagen. Precis innan jag ska gå på lunch ringer Jenny: "Alexander har spytt ner hela soffan!". Så det var bara till att pallra sig hem. Alexander sover mest hela fredagen också. Vi sover i vardagsrummet, han på madrass på golvet, och jag i soffan.

Alexander är fortfarande slö på lördagen så Jenny ringer Sjukvårdsupplysningen mitt på dagen, eftersom han är så pass medtagen och inte fått i sig så mycket vätska så tycker de att vi ska åka in till akuten. Så Alexander och jag åker in till Danderyd, jag har tagit med mig en bok till mig och en tidning till Alexander, ifall vi skulle behöva vänta länge. Med all rätt verkar det som, då det är många i kö. Men efter inskrivningen så blir Alexander högprioriterad, och en annan familj får lämna det undersökningsrum där de sitter för vår skull. Väl därinne kommer doktorn på en gång, undersöker Alexander och säger att vi får åka vidare till Astrid Lindgrens där han förmodligen kommer att få dropp, då han är så pass medtagen. Sköterskan kommer in och sätter två Embla-plåster på honom, och tycker vidare att jag ska bära honom då han är så svag. Jag får en remiss i ett kuvert av läkaren, och sen bär jag ut Alexander till bilen. Med GPS:ens hjälp trixar jag mig fram till Karolinska där jag åker runt och letar efter barnakuten. När jag kommer in där, och lämnar remissen så får vi direkt komma in i ett rum. Efter undersökning så tyckte läkaren att vi skulle börja med att ge Alexander vätskeersättning, 10 ml var femte minut. Så från kl 15 till kl 20 ungefär, satt jag och matade Alexander med vätskeersättning.

Favoritförfattare

Provade Voddler för första gången idag, och passade på att se ett avsnitt av serien "Neverwhere", baserad på boken med samma namn som är skriven av Neil Gaiman, en av mina favoritförfattare. Jag började då fundera på hur det kommit sig att jag fått upp ögonen för honom, han är ju inte direkt känd. Och så här var det:
Det var sommarlov, tror att det var mellan 8:an och 9:an, och som vanligt var jag med mamma och pappa på semester i Norge. Någonstans där köpte jag en serietidning, av det mer seriösa slaget, där en del av serien Sandman (skriven av just Neil Gaiman) fanns återgiven. Jag blev fascinerad av den mörka tonen i berättelsen (för er insatta, så var det storyn om vart Sandmans drömkristall tagit vägen) och väl hemma i Sverige hittade jag hela album med serien på Science Fiction-bokhandeln. När jag sen fick veta att han även skrev böcker, så var jag snabb på att införskaffa mig dessa, jag har för mig att "American Gods" var den första jag köpte.

Samma sak med en annan av mina favoritförfattare, China Miéville. En av hans böcker, "The Scar", fanns på ett "tag 3, betala för 2"-bord på Akademibokhandeln i Kista Galleria. Jag hade tagit två böcker som jag tyckte verkade vara intressanta, och tog "The Scar" mest bara för att ta något. De andra två kommer jag knappt ihåg vad det var för böcker (har för mig att den ena var en Dalziel & Pascoe-bok, och den andra var också någon deckare). Nu innehar jag all fiktion som China har gett ut, och senast idag såg jag att det är en ny bok på väg. Yey!

Och sen har vi Klas Östergren. I det här fallet var det så att Jenny fick en pocketbok på köpet (eller om det var för tio kronor extra) när hon beställde från Adlibris eller Bokus, och valde då Östergrens "Fantomer". Efter att ha läst den var jag tvungen att läsa "Gentlemen" och "Gangsters", och jag har även läst "Orkanpartyt" och senast "Den sista cigaretten".

Så var vi då här

Ja, det har väl knappast undgått någon av mina/våra bekanta, att vi har blivit med radhus. Eller vad man säger. I början av oktober återvände vi till Upplands Väsby, till ett radhus beläget på Sundsborgsvägen. Men det var länge sen, och det har hänt en del efter det. Jul och nyår har kommit och gått, och jag har helt tappat orken för att blogga. Men det går lite i perioder det där. Ofta tänker jag att jag ska blogga, och tänker på en hel del fyndiga saker jag kan skriva om, men när väl barnen är lagda och jag har tid att sätta mig så blir det mest "Meh...".

Dagens boktips: "The death of Bunny Munro" av Nick Cave.

Efter dopparedagen

I söndags döptes Cornelia. Det var väldigt trevligt, själva dopceremonin gick hur bra som helst, och alla barn fick sjunga "Blinka lilla stjärna" för Cornelia. Hon fick tonvis (kändes det som) med superfina doppresenter, och hon och alla barnen var så duktiga.

I måndags åkte jag och Sebastian till logopeden, så det blev en heldag i stan. Vi åkte pendeltåg och tunnelbana dit, på vägen tillbaka ville Sebastian åka en blå buss, så vi åkte en station, från Fridhemsplan till Fleminggatan. Sen tog vi tunnelbanan till Centralen, och åkte pendeltåg därifrån. Vi passade även på att besöka biblioteket och hämta ut de två gratisböckerna vi har haft liggandes där.

Mindre bra var min morgon igår. Det började med att vi missade bussen till dagis. Oftast brukar vi ha gott om tid, men både i tisdags och onsdags hann vi inte, så vi fick gå. Alexander klagade under promenaden till dagis på att hans byxor var för stora, så jag tänkte att jag skulle spänna dem när vi kommit fram till dagis. Väl framme upptäckte jag att resårbandet i midjan hade lossnat från ena sidan, och Alexander hade inga extrabyxor i sin klädkorg, så han fick ta Sebastians extrabyxor. Hela den proceduren drog ut på tiden, så jag missade mitt tåg. Jag brukar satsa på att hinna med 7.39-tåget, men det fick bli 7.50-tåget istället. Med gott om tid kom jag fram till perrongen, och tåget kom i tid. Allt gott och väl. Men. Någon hade bestämt sig för att ta med sig sin cykel på tåget, vilket man då inte får göra i rusningstrafik. Det fick lokföraren att se rött, och han vägrade köra förrän personen med cykel gått av igen, så vi blev stående 4 minuter extra på grund av det. Därefter gick resan in till huvudstaden utan ytterligare fadäser, så jag begav mig mot tunnelbanan. Vid spärrarna började jag ana oråd, i och med att skylten för röda linjen inte visade någon information. Trots detta tog jag rulltrappan ner till perrongen, där jag får höra ett utrop som kungör att det har varit strömavbrott på just röda linjen. Efter ett tag kommer det ändå ett tunnelbanetåg, dock mot Mörby Centrum, så jag väljer att vänta på att ett mot Ropsten ska anlända istället. Nästa tåg var även det inställt på att åka till Mörby, och även nästa. Då tog jag chansen (tredje gången gillt och allt det där) och hoppade av vid Stadion istället för Karlaplan. Som tur var jag gick åt rätt håll och var rätt snart på jobbet. Sen var tåget hem 10 minuter försenat också.

Kannibaler?

Idag åt vi Kasper till middag. Iallafall enligt Sebastian. Han var iallafall duktig och åt upp hela sin Kasper-bit, förmodligen för att jag sa att han skulle få en kaka efteråt. Jenny var på föräldraråd på dagis, och Cornelia skrek nästan hela tiden. Hon höll sig lugn i babysittern medan vi åt, men sen var det full volym. Antar att det är för att hon är trött, och mest van vid Jenny. Det som är mest trist med att hon skriker, är att man inte hinner göra något med Alexander och Sebastian. Imorgon kväll ska Jenny vara hemma iallafall, så då hinner vi nog pyssla lite i Alexanders pysselbok.
När vi gör det (och Jenny inte är hemma) brukar jag sätta på min musik som jag har i mobilen, via radion. Senast så kom Aphex Twin:s "Mt Saint Michel + Saint Michaels Mount", vilket är samma låt som används i Monkey Drummer-videon, som killarna tycker är rolig att titta på. Det roliga var att Alexander nästan direkt kände igen låten. Många kategoriserar säkert det här som "oljud" istället för musik, men det är så det är.
In other news: Facebook verkar ligga nere. Det kommer nog stå om det i tidningarna imorgon. Kan jag tippa.

Sista frekvensmoduleringen

På jobbet scrobblar vi, när vi lyssnar på Spotify. Av någon anledning tänkte jag göra det hemifrån också, dock i huvudsak från Winamp, så jag laddade ner last.fm-applikationen igår och installerade den. När man väl börjar tänka efter så känns det rätt meningslöst. Vem är egentligen intresserad av vad jag lyssnar på för låt just nu? Men det är väl däråt hela internet-grejen leder. Tweets och statusradsuppdateringar om allt och inget. Och själv sitter man där och uppdaterar facebook i tid och otid för att se vad folk gör...
Hursomhelst. Vi gick till öppnis idag, Cornelia fick sitt 3-månadersvaccin, och tog det riktigt bra. Tydligen svider en av sprutorna en del och av den hade hon blivit ledsen, men än har hon inte fått någon feber eller andra biverkningar vilket är skönt. Jenny meddelade mig helt kort, precis innan hon åkte iväg på en del ärenden, att en biverkning (dock en väldigt ovanlig) var att barnet blir helt lealöst, och förblir så i upp till 20 minuter. Men det slapp vi som sagt (skrivet?) att uppleva. Killarna fick måla lite med vattenfärg, tror att det var första gången för båda. Sebastian hade lite problem med vilken ordning man skulle göra saker i: han doppade penseln i vatten, tog lite färg, doppade penseln igen, och försökte sen att måla. Resultatet blev mest ett uppluckrat papper. Men han var glad ändå. När vi sen gick hem, så lekte killarna hur bra som helst jättelänge. Det är så skönt när det fungerar mellan dem. Alexander byggde en stor tågbana, med broar och hela konkarongen. Jag hoppas att det är mig han fått inspiration från :).
På eftermiddagen var det knytis på dagis, och vi var välkomna även fast killarna är lediga på måndagar. Det avlöpte som vanligt, kul att prova lite annorlunda mat. Vi (eller mest Jenny) gjorde bifteki med tzatziki, och det blev en halv bifteki kvar. Som jag åt upp hemma.